Loading...
Lamine Yamal var 16 år och 362 dagar när han gjorde mål i EM-semifinalen mot Frankrike 2024. Det var ett ögonblick som definierade en ny era för spansk fotboll — generationen som ska ta över efter Xavi, Iniesta och den gyllene perioden som gav Spanien två EM-titlar och ett VM-guld. Nu är Yamal 18 och redo att leda La Roja mot VM 2026.
Jag har analyserat spansk fotboll sedan tiki-taka-revolutionen, och det jag ser nu är något annorlunda men lika spännande. Luis de la Fuente har byggt ett lag som kombinerar den traditionella spanska bollkontrollen med en direkthet som saknades under tidigare eror. Spanien spelar fortfarande med bollen men har nu spelare som kan avgöra matcher på egen hand. Det är en evolution snarare än revolution.
EM 2024-triumfen gav Spanien det självförtroende som saknats sedan 2012. Att slå Frankrike och England på vägen till guldet bevisade att denna generation kan konkurrera med de absolut bästa. Nu väntar nästa test — VM i Nordamerika med ännu högre krav och längre turnering. Grupp H med Uruguay, Kap Verde och Saudiarabien borde vara hanterbar, men den riktiga utmaningen börjar i knockoutfasen.
Oddsen placerar Spanien som femte favorit, vilket jag anser vara en underskattning. EM-mästarna har en av turneringens mest balanserade trupper och en förbundskapten som vet hur man vinner turneringar. Om det finns ett lag som kan överraska de etablerade favoriterna är det Spanien.
Från EM-guld till VM-jakt
Berlin, den 14 juli 2024. Spanien lyfter EM-pokalen efter en 2-1-seger mot England i finalen. Det var kulmen på en turnering där La Roja visade att de var tillbaka bland eliten efter år av mediokritet. Sex segrar på sex matcher, 15 mål gjorda och endast fyra insläppta — statistiken bekräftade det ögonen såg: detta var ett komplett lag.
Vägen till EM-guldet avslöjade också vad som gör denna generation unik. Mot Frankrike i semifinalen, efter att ha hamnat i underläge, visade Spanien en mental styrka som tidigare lag saknade. Yamals mål och Dani Olmos avgörande förändrade matchbilden, och laget pressade på till slutsegern istället för att försvara. Det var en attitydförändring som signalerade mognad.
Luis de la Fuente förtjänar enormt erkännande för transformationen. Han tog över ett lag i identitetskris efter VM 2022-debaclet och byggde om det från grunden. Hans mod att satsa på unga spelare — Yamal, Pedri, Gavi — framför etablerade veteraner visade sig vara rätt beslut. Nu går han in i VM 2026 med ett lag som tror på sig själva och sin filosofi.
Men EM-framgång garanterar inte VM-framgång. Historien är full av exempel på lag som dominerade en turnering för att sedan misslyckas i nästa. Spanien själva förlorade VM-finalen 2010 mot Nederländerna bara ett år efter att ha vunnit EM 2008 — förlåt, jag menar tvärtom. De vann VM 2010 efter EM 2008, men min poäng kvarstår: kontinuitet är svårare än det ser ut. VM 2026 blir det verkliga testet på om denna generation kan etablera sig som dominant.
En faktor som gynnar Spanien är spelarnas klubbsituation. Yamal, Pedri och Gavi spelar alla i Barcelona där de utvecklat en kemi som översätts direkt till landslaget. Dani Olmo och Nico Williams har etablerat sig i Bundesliga respektive La Liga, medan Rodri förblir världens bästa defensiva mittfältare i Manchester City. Ingen annan nation har en så stark representation i toppklubbar med så ung genomsnittsålder.
De la Fuentes filosofi är tydlig: kontrollera matchen genom bollinnehav, men var beredd att slå till direkt när möjlighet ges. Till skillnad från Tiki-taka-eran handlar Spaniens spel 2026 inte om hundratals passningar för passningstakens skull. Det finns en målmedvetenhet i varje aktion, en vilja att penetrera snarare än cirkulera. Yamal och Nico Williams personifierar denna förändring — de tar risker som tidigare generationer undvek.
En potentiell svaghet är beroendet av Barcelona-spelarna. Om klubben har en dålig säsong kan det påverka spelarnas självförtroende inför VM. Under säsongen 2025-26 har Barcelona dock presterat starkt i La Liga, vilket borde ge Yamal, Pedri och Gavi det självförtroende de behöver. Kemin mellan dessa spelare är uppenbar — de rör sig som ett kollektiv snarare än individer.
Lamine Yamal — 18 år och världsstjärna
Det finns fotbollsspelare som är talangfulla, och sedan finns det Lamine Yamal. Vid 18 år har han redan uppnått mer än de flesta gör under en hel karriär — EM-guld, Champions League-spel, och erkännande som en av världens mest spännande talanger. Hans utvecklingskurva är utan historiskt motstycke.
Yamals styrka ligger i kombinationen av teknik, spelförståelse och mod. Han tar bollen i farliga situationer och skapar chanser som ingen annan ser. Hans dribblings påminner om Messi i ung ålder, med en förmåga att förändra riktning som lämnar försvarare villrådiga. Men det som verkligen imponerar är hans beslutsfattande under press — vid 18 gör han val som veteraner kämpar med.
I landslaget har Yamal tagit en central roll trots sin ålder. De la Fuente har gett honom friheten att uttrycka sig på högerkanten, och partnerskapet med Nico Williams på motsatt sida har blivit ett av Europas farligaste offensiva vapen. Tillsammans skapar de en dynamik där motståndare tvingas välja vilken kant de ska prioritera — och båda alternativen är dåliga.
VM 2026 blir Yamals första världsmästerskap, och förväntningarna är astronomiska. Spanska media har redan börjat jämföra honom med de största i landets historia, vilket skapar en press som kan vara svår att hantera. Men Yamal har visat en mognad som trotsar hans ålder — han verkar trivas i rampljuset snarare än att skrämmas av det.
Risken med att bygga så mycket kring en 18-åring är uppenbar. Skador, formsvackor och mental trötthet kan påverka unga spelare på sätt som är svåra att förutse. De la Fuente har försökt balansera lasten genom att ge Yamal vila i mindre viktiga matcher, men under VM finns ingen sådan lyx. Varje match spelar roll, och Yamal måste prestera konsekvent genom hela turneringen.
Min bedömning är att Yamal har potentialen att bli turneringens bästa spelare om allt faller på plats. Hans talang är exceptionell, hans mentala styrka har bevisats, och han har ett lag omkring sig som kan stödja och komplettera. Om Spanien vinner VM 2026 kommer Yamal sannolikt att vara den centrala figuren i berättelsen.
Statistiskt sett är Yamals siffror redan imponerande för en 18-åring. Under säsongen 2025-26 har han bidragit med 14 mål och 11 assist i La Liga — siffror som överträffar vad de flesta veteraner producerar. Hans expected assists per 90 minuter placerar honom bland de fem bästa i Europas toppligor, vilket visar att hans kreativitet är mer än bara blixtrar av briljans.
En intressant aspekt är Yamals förmåga att prestera i stora matcher. Under EM 2024 var han bättre ju tuffare motståndaren var — hans mål mot Frankrike i semifinalen kom när laget behövde det som mest. Det är en mentalitet som skiljer stora spelare från goda spelare, och den verkar vara medfödd snarare än inlärd.
Truppen — Ungdom möter erfarenhet
Spaniens trupp inför VM 2026 representerar en perfekt balans mellan ungdomlig energi och beprövad erfarenhet. De la Fuente har byggt ett lag där 18-åringar spelar bredvid 30-åringar, och dynamiken fungerar bättre än någon kunde förvänta sig. Det är en trupp som kan vinna på flera sätt.
Rodri är lagets ankar och en av världens bästa spelare i sin position. Manchester City-mittfältaren vann Ballon d’Or 2024 och har fortsatt att utvecklas sedan dess. Hans förmåga att kontrollera tempo, vinna boll och distribuera exakt gör honom oumbärlig för Spaniens spel. Utan Rodri skulle hela strukturen kollapsa. Betyg: 10/10.
Pedri är den kreativa motorn bredvid Rodri. Barcelona-mittfältaren har återhämtat sig från de skador som störde hans karriär och spelar nu sin bästa fotboll. Hans passningsspel, rörelser utan boll och förmåga att hitta ytor påminner om hans idol Iniesta. Vid 23 år är han i sin prime och redo att dominera. Betyg: 9/10.
Nico Williams kompletterar Yamal på vänsterkanten med sin snabbhet och direkthet. Athletic Bilbao-yttern har utvecklats enormt under de senaste åren och är nu en av La Ligas mest fruktade anfallare. Hans förmåga att ta sig förbi försvarare och slå farliga inlägg ger Spanien en dimension som tidigare saknades. Betyg: 8/10.
Dani Olmo är turneringens mörkaste häst. Leipzig-spelaren har förmågan att avgöra matcher ur ingenting med sina avslut och passningar. Hans mångsidighet — han kan spela som tia, ytter eller till och med falsk nia — gör honom till de la Fuentes hemliga vapen. Om Olmo når sin toppform kan han bli avgörande. Betyg: 8/10.
Backlinjen är Spaniens potentiella svaghet. Aymeric Laporte har åldrats och tappat fart, medan alternativen saknar internationell erfarenhet på högsta nivå. Dani Carvajal förblir världsklass som högerback trots 34 år, men vänsterbackspositionen har varit en rotation mellan flera alternativ. Målvakten Unai Simón är pålitlig utan att vara spektakulär. Betyg för defensiven: 7/10.
Álvaro Morata leder anfallet trots att han aldrig blivit den stjärnspelare många förväntade sig. Hans arbetskapacitet och positionering gör honom värdefull, och han har hittat en roll som fungerar i de la Fuentes system. Men Morata är ingen matchvinnare på samma sätt som Kane eller Mbappé — han är en lagspelare som bidrar på andra sätt. Betyg: 7/10.
Sammanlagt ger jag Spaniens trupp betyget 8/10. Offensivt är de bland de bästa i turneringen, men den defensiva osäkerheten drar ner betyget. Om de la Fuente hittar rätt backlinjesammansättning kan Spanien gå hela vägen.
Bänkstyrkan är imponerande med spelare som Ferran Torres, Mikel Oyarzabal och Fermin López tillgängliga. Gavi återhämtar sig från sin korsbandsskada och kan bli ett kraftfullt alternativ på mittfältet om han är tillräckligt fit. Djupet i truppen innebär att de la Fuente kan rotera utan kvalitetsförlust — en avgörande fördel i en 39 dagars turnering.
En aspekt som skiljer Spanien från andra lag är homogeniteten i spelstilen. Oavsett vilka elva som startar spelar de samma fotboll, med samma principer och samma rörelsemönster. Det är resultatet av en sammanhållen akademitradition som sträcker sig från ungdomslagen till A-landslaget. Nya spelare assimileras snabbt eftersom de redan förstår filosofin.
Konditionsmässigt har Spanien fördelar. Många av nyckelspelarna är unga med hög återhämtningskapacitet, och säsongen i La Liga är mindre fysiskt krävande än Premier League. Detta kan bli avgörande i turneringens senare faser när trötthet börjar påverka prestationer.
Grupp H — Spanien och Uruguay
Lottningen placerade Spanien i Grupp H med Uruguay, Kap Verde och Saudiarabien. Det är en grupp med en tydlig favorit, en stark utmanare och två lag som kämpar om tredjeplats. För EM-mästarna borde avancemang vara en formalitet, men Uruguay-matchen kommer att kräva full fokus.
Uruguay är gruppens näst starkaste lag och en motståndare med VM-tradition. Darwin Núñez och Federico Valverde ger dem kvalitet som kan hota alla lag, och deras kollektiva erfarenhet från tidigare turneringar gör dem farliga. Jag förväntar mig en tät match där Spanien vinner med ett mål efter att ha kontrollerat possession. Prognos: Spanien 2-1 Uruguay.
Kap Verde debuterar i VM efter en sensationell kvalificering genom Afrika. De saknar individuell kvalitet att konkurrera med Spanien men kan försvara sig organiserat och hoppas på kontringar. De la Fuente kommer att rotera truppen men ändå dominera matchen. Prognos: Spanien 3-0 Kap Verde.
Saudiarabien chockade världen genom att slå Argentina i VM 2022 men har inte upprepat den bedriften sedan dess. Deras defensiva organisation kan vara frustrerande att bryta ner, men Spaniens tålamod och kvalitet borde räcka. Prognos: Spanien 2-0 Saudiarabien.
Sammanlagt förväntar jag mig att Spanien vinner gruppen med maxpoäng och målskillnad runt plus sex. Uruguay tar andraplatsen, medan Kap Verde och Saudiarabien kämpar om tredjeplats. Med gruppvinst möter Spanien tvåan från Grupp G i 32-delsfinal — sannolikt Egypten eller Iran. Det är en hanterbar väg till kvartsfinal.
En faktor som kan påverka gruppspelet är spelordern. Spanien möter Uruguay i den andra matchen, vilket ger dem möjlighet att bygga rytm mot Kap Verde först. Om öppningsmatchen går väl — vilket den borde — finns psykologisk fördel inför det tuffaste testet. De la Fuente har signalerat att han inte kommer att rotera tungt före Uruguay-matchen.
Geografiskt spelar Spanien sina gruppmatcher i städer med stor latinamerikansk befolkning, vilket skapar en intressant dynamik. Mot Uruguay kommer arenan att vara delad mellan supporterskarorna, medan Kap Verde och Saudiarabien sannolikt har minimalt stöd. Atmosfären kommer att variera dramatiskt mellan matcherna.
Värmeutmaningen i juni/juli i USA bör inte underskattas. Spanien har dock vana av att spela i höga temperaturer från La Liga, och de la Fuente har förberett truppen med specifik konditionsträning. Det är en detalj som kan ge fördel mot nordeuropeiska lag som är ovana vid förhållandena.
Oddsen — Undervärdering efter EM?
Spanien prissätts runt 9.00 för VM-vinst, vilket placerar dem som femte favorit efter Frankrike, Argentina, England och Brasilien. Frågan är om marknaden undervärderar EM-mästarna, eller om det finns goda skäl till deras position.
Min analys säger att Spanien borde ligga högre — runt 7.00-8.00 baserat på deras trupp och form. De vann EM 2024 genom att slå Frankrike och England, de två andra huvudfavoriterna. Att samma lag prissätts lägre ett år senare med i stort sett samma trupp är ologiskt. Det finns tydligt värde i att spela på spansk slutseger.
Gruppvinst prissätts runt 1.40, vilket är korrekt givet Uruguays kvalitet. Spanien borde vinna gruppen, men det är ingen självklarhet. Om du vill spela på Spanien i gruppspelet är specifika matchodds mer intressanta än gruppvinnare.
Yamal som turneringens bästa spelare ligger runt 12.00, och här ser jag utmärkt värde. Om Spanien vinner turneringen med Yamal som ledande kraft är oddsen absolut för generösa. Hans kapacitet att dominera matcher och leverera i avgörande ögonblick har redan bevisats på högsta nivå.
Att nå semifinal prissätts runt 2.80, vilket reflekterar osäkerheten kring Spaniens knockoutkapacitet. Med förväntad lottning ser jag semifinalplatsen som realistisk, vilket gör oddsen intressanta för den som söker medium-risk-spel.
Matchspelen i gruppspelet erbjuder begränsat värde. Mot Kap Verde och Saudiarabien är Spanien så tungt favoriserade att oddsen inte är intressanta. Uruguay-matchen är mer balanserad — om oddsen på Spanien ligger runt 1.80 ser jag det som fair value baserat på kvalitetsfördelen.
En specifik marknad jag följer är antal mål i spanska matcher. Med den offensiva kapaciteten och svagare motstånd i gruppspelet förväntar jag mig målrika matcher mot Kap Verde och Saudiarabien. Over 3.5 mål kan prissättas runt 2.00, vilket erbjuder värde.
Rodri som turneringens bästa spelare prissätts runt 15.00 och är värd att överväga. Som Ballon d’Or-vinnare och lagets motor har han kapaciteten att dominera — om Spanien vinner är sannolikheten hög att Rodri lyfts fram som nyckelfiguren bakom framgången.
Min rating: Spanien
Efter att ha analyserat truppen, taktiken och motståndarna landar jag på följande bedömning av Spaniens VM-chanser. Detta är ett lag som jag personligen anser är undervärderat av marknaden och medierna.
Offensiv kapacitet: 9/10. Yamal, Nico Williams, Olmo, Pedri — Spanien har en av turneringens mest kreativa offensiver. Förmågan att skapa chanser genom kombinationsspel är exceptionell.
Defensiv stabilitet: 7/10. Rodri skyddar backlinjen effektivt, men centralförsvararfrågan oroar. Simón är pålitlig i mål utan att vara elitspelare.
Mittfältskontroll: 10/10. Rodri och Pedri bildar världens bästa mittfältspar. Spaniens förmåga att kontrollera matcher genom possession är oöverträffad.
Taktisk flexibilitet: 8/10. De la Fuente har visat förmåga att anpassa sig men föredrar tydligt sin possession-baserade filosofi. Mot lag som sitter djupt kan alternativ saknas.
Mental styrka: 9/10. EM-triumfen har gett laget självförtroende och erfarenhet av att vinna under press. Denna generation vet hur det känns att lyfta en pokal.
Totalt: 9/10 — Spanien är mitt val som turneringens mest undervärderade lag. De har truppen, taktiken och mentaliteten att vinna. Om Yamal fortsätter sin utveckling och backlinjen håller ser jag ingen anledning att inte räkna med Spanien i finalen. Jag ger dem 15-16 procent sannolikhet för VM-vinst — betydligt högre än oddsen antyder.
Vägen till finalen skulle sannolikt inkludera Egypten eller Iran i 32-delsfinal, möjligen Brasilien eller Tyskland i kvartsfinal, och Frankrike eller Argentina i semifinal. Det är en tuff väg, men Spanien har redan bevisat att de kan slå de bästa. EM-segrarna mot Frankrike och England var inte slumpmässiga — de var resultatet av överlägsen taktik och individuell kvalitet.
Om jag skulle identifiera ett scenario där Spanien vinner handlar det om Yamal och Nico Williams som dominerar flankerna. Om båda når sin toppform samtidigt och backlinjen presterar på sin maximala kapacitet finns ingen anledning att tvivla på spansk triumf. Detta är ett lag utan tydliga svagheter när alla pusselbitar är på plats — och det är vad som gör dem så farliga.