Loading...
Den 31 mars 2026 stod jag framför tv-skärmen med knytna nävar när Viktor Gyökeres nickade in 3-2 mot Polen på tilläggstid. Efter två missade mästerskap — VM 2022 och EM 2024 — var Blågult äntligen tillbaka på den största scenen. Nu väntar VM i Nordamerika, och jag har sällan känt en sådan blandning av optimism och försiktig realism inför ett svenskt mästerskap.
Sverige i VM 2026 är ett lag i transition. Generationsskiftet som inleddes efter Zlatans era har äntligen börjat ge frukt, med Gyökeres och Alexander Isak som spjutspetsar i en offensiv som får motståndare att svettas. Samtidigt kvarstår frågetecken kring mittfältskreativiteten och backlinjen. I den här analysen går jag igenom varje aspekt av Sveriges VM-chanser — från kvalresan till de avgörande matcherna i Grupp F.
Grupp F är ingen enkel lottning. Nederländerna toppar seedningen, Japan har visat styrka i de senaste turneringarna, och Tunisien ska inte underskattas trots lägre ranking. Men Sverige har något som de senaste årens landslag saknat — en tydlig matchvinnare i Gyökeres och ett självförtroende som byggts upp genom playoff-triumfen. Låt mig ta dig genom allt du behöver veta om Blågults väg mot VM-slutspelet.
Kvalresan — Från kris till playoff-triumf
Få hade trott på det i september 2025. Sverige stod på fjärde plats i kvalgruppen efter en pinsam förlust mot Estland på bortaplan, och kritikerna skrek efter förbundskaptenen Jon Dahl Tomassons huvud. Jag minns hur jag själv tvivlade — hade vi verkligen talangen att konkurrera på högsta nivå längre? Svaret kom i form av en remarkabel höstoffensiv som förändrade allt.
Vändpunkten kom i oktober-samlingen när Tomasson äntligen vågade satsa på Gyökeres som ensam spets istället för den traditionella 4-4-2-formationen. Sporting-anfallaren hade inlett säsongen med 14 mål på 11 matcher i Primeira Liga, men förbundskaptenen hade tidigare prioriterat ett mer balanserat upplägg. När krisläget tvingade fram förändring exploderade Sverige offensivt — 4-1 mot Israel, 3-0 mot Kosovo, och plötsligt var playoff-platsen inom räckhåll.
Playoff-lottningen gav oss Rumänien i semifinalen och potentiellt Polen i finalen — två motståndare som på pappret var överkomliga men långt ifrån enkla. Rumänien hade imponerat stort under EM 2024 med sin disciplinerade defensiv, och jag såg matchen som det verkliga testet på om Sverige hade mognat mentalt. Resultatet talade sitt tydliga språk: 2-0 på Friends Arena där Isak och Dejan Kulusevski visade prov på samspelet som kan bli avgörande i VM.
Finalen mot Polen i Warszawa var dock en helt annan historia. Trots en drömstart med Isaks mål efter åtta minuter släppte Sverige in två snabba mål och hamnade i underläge. I 70 minuten, med 1-2 på tavlan, bytte Tomasson in Anthony Elanga och ändrade formationen till en mer offensiv 3-4-3. Elanga kvitterade med en välplacerad avslutning i 78 minuten, och sedan kom ögonblicket som definierade hela kvalresan — Gyökeres nick på tilläggstid som skickade Sverige till VM.
Den kvalresan berättar mycket om det här laget. Sverige är inte längre ett kollektiv utan individuella matchvinnare — nu finns det spelare som kan avgöra på egen hand. Men resan avslöjade också svagheter: defensiv sårbarhet vid omställningar, brist på kreativitet på mittfältet när Emil Forsberg inte är i form, och en tendens att tappa koncentrationen efter ledning. Dessa aspekter kommer att prövas hårt i VM.
Truppen — Nyckelspelare och formation
Jag har följt svensk fotboll i över två decennier, och jag kan inte minnas en generation med så tydlig offensiv kvalitet som den nuvarande. Viktor Gyökeres, Alexander Isak, Dejan Kulusevski — tre spelare som alla skulle kunna starta för de flesta VM-lag. Men ett mästerskap vinns inte bara med anfallare, och det är i truppens helhet som både styrkor och svagheter blir tydliga.
Viktor Gyökeres är den självklara stjärnan. Med 47 mål på 52 matcher för Sporting CP under säsongen 2025-26 har han etablerat sig som en av Europas mest kompletta anfallare. Det som imponerar mest är mångsidigheten — Gyökeres kan hålla i bollen med ryggen mot mål, vinna dueller i luften, löpa i djupled, och avsluta med båda fötterna. I landslaget har han utvecklat ett förståelse med Isak som påminner om de bästa anfallsparen i svensk historia. Jag ger Gyökeres betyget 9/10 för hans nuvarande form och betydelse för laget.
Alexander Isak har tagit ytterligare kliv under sin tredje säsong i Newcastle. Med 24 ligamål och 8 assist har han visat att han kan bära ett lag vecka efter vecka — en egenskap som tidigare saknades. Isaks styrka ligger i hans rörlighet och förmåga att skapa chanser ur ingenting. Han droppar ner på mittfältet, drar ut i kanterna, och hittar ytor som andra anfallare inte ser. I kombination med Gyökeres finns det en dynamik där båda kan spela av varandra istället för att konkurrera om samma positioner. Betyg: 8/10.
Dejan Kulusevski fortsätter att utvecklas i Tottenham och har blivit mer konsekvent i sitt spel. Hans förmåga att driva med bollen och slå avgörande passningar ger Sverige en kreativ dimension som kompletterar anfallarna. Kulusevski spelar bäst från högerhalvplan i en 4-3-3 eller som offensiv mittfältare i 4-2-3-1, och Tomasson har lyckats hitta en roll där han kan påverka spelet utan att offra defensiv balans. Betyg: 7/10.
Mittfältet är dock lagets akilleshäl. Emil Forsberg har fyllt 35 och är inte längre spelaren som dominerade EM 2020. Hans passningsspel är fortfarande världsklass på goda dagar, men frekvensen av dessa dagar har minskat märkbart. Albin Ekdal har dragits med skadeproblem, och alternativen — Jens Cajuste och Mattias Svanberg — saknar den internationella erfarenheten som krävs på högsta nivå. Mittfältets förmåga att kontrollera matcher mot topplag är mitt största orosmoln. Betyg för mittfältet som helhet: 6/10.
Backlinjen byggs kring Victor Lindelöf och Emil Krafth, med nya ansikten som Carl Starfelt och Hjalmar Ekdal som konkurrenter. Lindelöf är fortfarande kapabel på högsta nivå men har tappat den explosivitet som gjorde honom till en Premier League-spelare. Krafth överraskade som högerback under kvalspelet och hans arbetskapacitet kompenserar för begränsade offensiva kvaliteter. I mål står Robin Olsen som säkert alternativ utan att vara spektakulär. Backlinjen får betyget 6/10.
Tomassons förväntade startuppställning i VM blir troligen en 4-2-3-1 med Olsen i mål, Krafth-Lindelöf-Starfelt-Augustinsson i backlinjen, Ekdal och Svanberg som defensiva mittfältare, Kulusevski-Forsberg-Elanga på offensivt mittfält, och Gyökeres som ensam spets med Isak i en fri roll bakom. Alternativt kan Tomasson välja 4-3-3 med både Gyökeres och Isak på topp, vilket ger mer offensiv kraft men mindre kontroll på mittfältet.
Taktik under Jon Dahl Tomasson
Jag hade mina tvivel om Jon Dahl Tomasson när han tog över efter Janne Andersson. Hans klubbkarriär som tränare var blandad — framgångar i Malmö FF följdes av mindre lyckade perioder i Blackburn och Rennes. Men Tomasson har visat en pragmatism som passar landslagsfotboll väl, och hans villighet att anpassa taktiken efter spelarnas styrkor har gjort skillnad.
Grundformationen är en flexibel 4-2-3-1 som kan transformeras till 4-3-3 vid behov av mer offensiv kraft. Det som kännetecknar Tomassons Sverige är ett högt press som aktiveras vid rätt tillfällen snarare än konstant, vilket sparar energi för de avgörande momenten. När motståndaren har bollen djupt på egen planhalva drar sig Sverige tillbaka i ett kompakt mittblock, men så snart bollen når mittfältet ökar intensiteten dramatiskt.
Offensivt bygger spelet på snabba omställningar genom Gyökeres och Isak. Tomasson har instruerat mittfältarna att prioritera vertikala passningar framför säkra sidledspassningar, vilket skapar fler chanser men också ökar risken för bolltapp. Kulusevski har frihet att röra sig över hela offensiva mittfältet, medan yttrarna förväntas ge bredd och erbjuda alternativ när centralanfallet blockerats.
Defensivt har Tomasson implementerat ett system där de två centrala mittfältarna bildar ett skydd framför backlinjen istället för att pressa högt. Detta ger extra trygghet mot motattacker men kan skapa problem mot lag som dominerar bollinnehav — Sverige har visat sig sårbart mot passningsstarka lag som kontrollerar tempo. I matcher mot Nederländerna och Japan kommer denna aspekt att testas ordentligt.
En viktig utveckling under Tomasson är användningen av inbyten som taktiskt vapen. Han har visat mod att byta formellt redan i halvtid om matchbilden kräver det, och har utvecklat en tydlig plan B med mer direkt spel genom höga bollar mot Gyökeres. Bänken innehåller spelare som Elanga och Robin Quaison som kan förändra matcher som inhoppare, vilket ger Sverige fler verktyg än tidigare landslag.
Det som ger mig mest förtroende för Tomassons taktiska arbete är hans förmåga att läsa matcher och justera i realtid. Under playoff-finalen mot Polen genomförde han tre taktiska förändringar under matchens gång — först en justering av presslinjen efter första baklängesmålet, sedan det offensiva formationsbytet, och slutligen instruktioner till Gyökeres att söka mer centrala positioner för att kunna ta emot inspel. Varje förändring hade mätbar effekt på matchbilden. Den typen av taktisk flexibilitet kommer att vara avgörande i VM där varje match kräver olika lösningar.
Grupp F — Motståndarna analyserade
Lottningen till Grupp F var varken dröm eller mardröm. Nederländerna är klart starkast på pappret, men varken Japan eller Tunisien är motståndare som Sverige bör frukta. Samtidigt saknas det svaga lag som garanterar enkla poäng. Det här är en grupp där varje match kommer att kräva full insats, och marginalen mellan avancemang och hemresa är minimal.
Nederländerna under Ronald Koeman har återvänt till ett mer traditionellt holländskt spel med vikt på bollinnehav och positionsspel. Stjärnor som Virgil van Dijk, Frenkie de Jong och Cody Gakpo ger dem kvalitet i varje kedja, och Koeman har lyckats balansera talangen med taktisk disciplin. Jag räknar med att Nederländerna vinner gruppen, men de är inte oövervinneliga — deras defensiv har visat sig sårbar mot direkta anfallsspel, precis det som Sverige erbjuder med Gyökeres och Isak.
Japan är det lag jag oroar mig mest för. Samurai Blue har utvecklats enormt under de senaste åren med en generation Europaspelare som Takefusa Kubo, Kaoru Mitoma och Takumi Minamino. Deras pressing är bland de mest intensiva i världsfotbollen, och de har visat förmåga att slå topplag — segern mot Tyskland och Spanien i VM 2022 var ingen tillfällighet. Matchen mot Japan i Dallas blir avgörande för Sveriges avancemang, och jag ser det som en ren 50-50-kamp.
Tunisien är gruppens seedade fjärdeplats men bör inte underskattas. De har en av Afrikas mest välorganiserade defensiver och kan spela lågt och kompakt i 90 minuter om det krävs. Hannibal Mejbri har utvecklats till en kreativ kraft på mittfältet, och Wahbi Khazri — trots sin ålder — kan fortfarande avgöra matcher. Öppningsmatchen mot Tunisien i Monterrey är kritisk: en seger ger Sverige självförtroende och marginal, medan en förlust sätter enorm press på de återstående matcherna.
Gruppens dynamik gynnar lag som startar starkt. Med det nya 48-lagsformatet där de åtta bästa treorna går vidare finns det en säkerhetsmarginal, men att förlita sig på det är riskabelt. Jag bedömer att två segrar och en förlust räcker för avancemang, medan en seger och två oavgjorda kan vara tillräckligt om målskillnaden är gynnsam. Sverige behöver ta minst fyra poäng från Tunisien och Japan för att ha kontroll över sitt eget öde.
Match för match — Mina prognoser
Öppningsmatchen mot Tunisien den 14 juni i Monterrey är den viktigaste av de tre gruppspelsmatcherna. Inte för att Tunisien är det svagaste laget — Japan kanske är mer jämspelt — utan för att en förlust här sätter Sverige i ett desperat läge direkt. Monterrey ligger på 540 meters höjd, vilket inte är extremt men ändå en faktor att ta hänsyn till. Värmen i juni kan nå 30+ grader, och Sveriges spelare kommer från europeiska ligor som precis avslutat säsongen.
Mot Tunisien förväntar jag mig att Sverige dominerar bollinnehav men kämpar med att bryta ner en djupt sittande defensiv. Tunisien kommer att fokusera på omställningar och fasta situationer, och Sveriges förmåga att hantera set pieces har historiskt varit bristfällig. Min prognos är att Gyökeres avgör med ett mål i andra halvlek efter att Sverige öppnat upp matchen med inhopp av Elanga. Resultat: Sverige 2-1 Tunisien.
Sex dagar senare väntar Nederländerna i Houston. NRG Stadium är en inomhusarena med klimatkontroll, vilket eliminerar väderfaktorn. Nederländerna kommer sannolikt att ha vunnit sin öppningsmatch och spelar med självförtroendet som favoriter. För Sverige handlar det om att inte förlora stort snarare än att jaga seger. En poäng mot Oranje skulle vara ett utmärkt resultat som håller avancemangschanserna vid liv inför avslutningen.
Jag förutspår att Sverige spelar defensivt och försöker utnyttja omställningar mot Nederländernas högt stående backlinje. Van Dijk är fortfarande dominant i duellspel, men hans partners har visat sig sårbara mot snabbhet. Isak och Gyökeres kan skapa problem på djupet om Sverige lyckas vinna bollen högt. Risken är att Nederländerna kontrollerar matchen totalt och skapar nog med chanser för att avgöra. Min prognos: Nederländerna 2-1 Sverige — en förlust, men inte förödande.
Allt ställs på sin spets i den sista gruppspelsmatchen mot Japan den 25 juni i Dallas. Cotton Bowl vid midnatt finsk tid — inte optimalt för tittarna hemma, men spelarna har haft tid att anpassa sig till tidszonen. Om mina prognoser för de första matcherna stämmer har Sverige tre poäng och Japan troligen samma. Vinnaren av denna match tar andraplatsen, förloraren får hoppas på en tredjeplats som räcker.
Mot Japan blir det en öppen match där båda lagen måste vinna. Japan kommer att pressa högt och försöka tvinga fram misstag, medan Sverige får chanser på ytor bakom deras aggressiva backlinje. Det här är den typ av match som Gyökeres trivs i — kaotisk, med utrymme att springa i, mot försvarare som inte kan sätta sig djupt. Min prognos: Sverige 2-2 Japan — en dramatisk oavgjort där båda lag får kvala vidare på målskillnad.
Sammanlagt: tre poäng och en oavgjord, målskillnad +1. Det borde räcka för andraplatsen eller en av de bättre tredjeplatserna. Avancemang till 32-delsfinal är mitt huvudscenario, men marginalen är knapp.
Sveriges odds — Underskattade eller fair?
När jag granskar oddsen för Sverige i VM 2026 ser jag en marknad som är någorlunda korrekt prissatt men med vissa möjligheter för den analytiske spelaren. Outright-odds på cirka 80.00 för VM-vinst är realistiskt låga — Sverige tillhör inte de 15 lagen med reella chanser att vinna turneringen, och oddsen reflekterar detta.
Mer intressant är gruppspelsoddsarna. Att ta sig ur gruppen ligger runt 1.60, vilket jag bedömer som fair value. Med mina prognoser ovan ger jag Sverige ungefär 65 procent chans att avancera, vilket motsvarar odds runt 1.55. Skillnaden är marginal, så det finns inget tydligt värde i att satsa på avancemang — men inte heller på att satsa emot.
Att vinna gruppen prissätts runt 4.50, och här ser jag oddsen som något för generösa. Nederländerna är klara favoriter med odds runt 1.90, och det skulle krävas att Sverige slår dem samtidigt som Holland tappar poäng mot Japan eller Tunisien. Sannolikheten för detta scenario är cirka 15 procent, vilket motsvarar odds runt 6.50. Att spela på Sverige som gruppvinnare är alltså inte attraktivt.
Spelaroddsen är där jag hittar mest värde. Viktor Gyökeres som skyttekung ligger runt 25.00, och med tanke på hans formkurva och förväntade matcher ser jag detta som ett intressant spel. Om Sverige tar sig till kvartsfinal eller längre med Gyökeres som främsta målskytt finns en reell möjlighet. Alexander Isak på 35.00 är ett annat alternativ med liknande logik.
För matchodds kommer jag att bevaka linjerna närmare turneringsstart. Öppningsmatchen mot Tunisien kommer troligen att prissättas med Sverige som favorit runt 2.00, vilket känns korrekt. Japan-matchen blir en ren coin-flip runt 3.00 för svensk seger. Mitt råd är att avvakta med matchspel tills vi ser lagets form i den första matchen.
Faktor X: Viktor Gyökeres
Det finns ett före och efter Viktor Gyökeres i svensk landslagsfotboll. Innan hans genombrott saknade Sverige den individuella kvaliteten att avgöra matcher på egen hand — kollektivet var starkt, men ingen spelare kunde ta över när det krävdes. Med Gyökeres har ekvationen förändrats fundamentalt, och det är ingen överdrift att säga att hans form kommer att avgöra Sveriges VM.
Vad gör Gyökeres så speciell? Börja med det fysiska. 189 centimeter lång, 88 kilo ren muskelmassa, och en acceleration som få försvarare kan matcha. Han vinner 65 procent av sina luftdueller och 55 procent av sina markdueller — siffror som placerar honom bland de absolut bästa i Europa. Men det som skiljer honom från andra kraftfulla anfallare är fotarbetet och det taktiska medvetandet.
Gyökeres kan spela med ryggen mot mål och kombinera med mittfältare, eller han kan starta löpningar från mittlinjen och springa ifrån centrala försvarare. Han är lika effektiv i straffområdet som utanför, med 11 mål från distans under säsongen. Och hans mentala styrka har bevisats gång på gång — playoff-nicken mot Polen kom efter 90 minuter av fysiskt krig, men han hade energin och skarpheten att avgöra.
I VM-kontexten ser jag Gyökeres som den spelare som kan ta Sverige förbi sin förväntade nivå. Mot defensiva lag som Tunisien har han kvaliteten att skapa chanser ur ingenting. Mot bättre motstånd som Japan och Nederländerna kan han exploatera de ytor som uppstår när lag spelar mer öppet. Hans förmåga att prestera under press, bevisad i avgörande matcher för Sporting och landslaget, är den faktor X som kan föra Sverige till kvartsfinal eller längre.
Sveriges VM-historia i korthet
Sverige har en rik VM-historia som sträcker sig tillbaka till 1930-talets första turneringar. Med 12 tidigare VM-deltaganden och en final på hemmaplan 1958 tillhör Blågult de nationer som har satt avtryck i turneringens berättelse. Att förstå denna historia ger perspektiv på vad VM 2026 betyder för svensk fotboll.
Hemma-VM 1958 förblir höjdpunkten. Med en ung Nils Liedholm som kapten och den briljante Kurt Hamrin på kanten spelade Sverige sig till final mot Brasilien och deras 17-årige Pelé. Förlusten med 2-5 var smärtsam, men silvret cementerade Sveriges plats bland fotbollsnationerna och skapade en tradition som framtida generationer försökt leva upp till.
Den andra stora framgången kom 1994 i USA — samma land som nu är huvudvärd för VM 2026. Med Thomas Ravelli i mål, Patrik Andersson som libero, och Tomas Brolin i briljant form tog Sverige brons efter att ha slagit ut Rumänien på straffar i kvartsfinalen. Martin Dahlin och Kennet Andersson bildade ett anfallspar som kunde mäta sig med de bästa, och turneringen visade att Sverige fortfarande kunde konkurrera på högsta nivå.
Senaste VM-deltagandet 2018 i Ryssland gav kvartsfinalplats under Janne Anderssons ledning. Det var ett lag utan stora stjärnor som kompenserade med kollektiv styrka och taktisk disciplin. Emil Forsberg var turneringens ljuspunkt med tre mål, och segern mot Schweiz i åttondelsfinalen skapade kortvarig eufori. Förlusten mot England i kvartsfinalen var inte oväntad, men laget lämnade turneringen med äran i behåll.
Mellan dessa höjdpunkter finns missade mästerskap, gruppspelsexit, och perioder av mediokritet. Sverige missade VM 2022 och EM 2024, vilket gjorde comeback till VM 2026 extra betydelsefull. Historien lär oss att Sverige presterar bäst när förväntningarna är modesta och laget har en tydlig identitet — förutsättningar som faktiskt finns inför detta VM.
Min bedömning: Hur långt når Sverige?
Efter nio års erfarenhet av att analysera internationell fotboll har jag lärt mig att vara försiktig med prognoser för mästerskapsfotboll. Turneringar har sin egen dynamik där underdog-lag kan gå långt medan favoriter snubblar tidigt. Men med den kunskap jag har om Sveriges trupp, Grupp F:s sammansättning, och historiska mönster vill jag vara konkret om mina förväntningar.
Huvudscenariot är avancemang till 32-delsfinal följt av exit i denna runda eller åttondelsfinalen. Med andraplatsen i gruppen möter Sverige sannolikt vinnaren av Grupp E — Tyskland om de vinner, annars möjligen Elfenbenskusten. Mot Tyskland ser jag små chanser, kanske 25-30 procent, medan Elfenbenskusten vore en mer jämn match. Vid avancemang som gruppetta väntar tvåan från Grupp E, vilket skulle vara gynnsamt men kräver att Sverige slår Nederländerna.
Kvartsfinal är den realistiska drömmen. Det skulle kräva rätt lottning i 32-delsfinal, en svagare motståndare i åttondelsfinal, och att Gyökeres och Isak presterar på toppnivå genom turneringen. Jag ger detta scenario ungefär 15-20 procent sannolikhet — möjligt men inte troligt.
Semifinal eller bättre är orealistiskt utan extraordinär tur. Sveriges trupp saknar den bredd och kvalitet som krävs för att slå elitlag tre matcher i rad under slutspelet. Jag ger detta scenario under fem procent sannolikhet.
Min officiella prognos: Sverige tar sig ur gruppen på andraplatsen och förlorar i 32-delsfinal eller åttondelsfinal. Det är inte den mest optimistiska bedömningen, men den är ärlig. Samtidigt finns faktor X i Gyökeres — om han når sin absoluta toppnivå och Sverige får gynnsam lottning kan allt hända. Fotboll är oförutsägbart, och det är därför vi älskar det.
Jag ger Sverige totala VM-chanser betyget 6/10 — ett lag som kan överraska men saknar elitens konsistens. Grupp F är hanterbar med 7/10 i svårighetsgrad. Och min personliga spänningsnivå inför turneringen? Den ligger på 9/10. Oavsett resultat kommer det bli en resa värd att följa.